Nu ar vi pa koh tao, en pytteliten o ca 19 timmar fran Phuket.
Jo tjena.
Efter Jakarta kande vi att vi kanske kunde fa ett break fran crappy resor, men nej.
Forst blev vi satta i en minibus utan AC vilket var helt okej de forsta 30 sekundrarna. Men sen blev det ratt varmt i den overfulla minibusen. Det blev inte battre av att chaufforen stannade pa lite random stallen i 5 min for att vila eller nagonting och blev en hel del sur nar vi fragade vad han egentligen gjorde.
Efter att ha akt med den har minibusen i ungefar 40 minuter fick vi reda pa att vi skulle byta buss.
Ratt glada over att fa slippa den lilla ackliga minibusen kastade vi oss ut och hamnade ratt in i en annu varre buss. Ur askan i elden sa att saga.
Jag och Tesse fick tag pa fonsterplatserna langst bak i bussen. Vilket var roligt i ungefar 5 minuter. Innan dacken blev varma och vi inte kunde vila vara fotter nagonstans samt att jag blev galet aksjuk och inte kunde se pa vagen. Resten av denna resa (vilket var ungefar 5 timmar) satt jag och kalkylerade hur jag lattast kunde spy om jag skulle behova detta.
Nar vi antligen stannade igen hade vi inte kommit fram till hamnen dar vi skulle ta baten till Koh Tao. Nej. Istallet hade vi hamnat pa en rastplats som hette, passande nog, "the bin".
Dar fick vi reda pa att det tyvarr var storm sa fick vi snallt stanna pa ett hotell over natten i varldens ande, eller surattani som stallet ocksa kallas.
kl 7 pa morgonen blev vi upphamtade pa ett av varldens skabbigaste hotell och blev sedan korda i snigelfart till hamnen. Nu hade det borjat regna sa vi pallrade oss ner till sittplatserna, som alla var upptagna, sa vi satte oss pa golvet. ratt snart blev det fullt pa golvet och vi hamnade nastan under satena precis jamte soptunnan.
Efter 3 timmars resa packade som sardiner pa ett litet tragolv kom vi fram till Koh Phangan dar vi skulle byta bat och ta oss vidare till Koh Tao.
Pa denna bat fanns det sittplatser och Tesse somnade ganska direkt. Jag blev aterigen aksjuk, eller sjosjuk, den har gangen och spenderade den drygt 1 timmes langa batresan med att tanka pa hur ackliga toaletterna var och att jag inte skulle ma battre av att krakas darinne.
av mina kara far har jag lart mig att man ska kolla pa horisonten. Vilket ar en fin teori, men nar baten guppar sa mycket att horisonten forsvinner, da ar det inte alltid sa latt.
Vi kom fram till Koh Tao helskinnade och lite stapplande i alla fall och vi har spenderat vara forsta natter (forutom fullmoon party natten) pa Tanote bay. Tanote bay ar en valdigt, valdigt, valdigt, valdigt avskild plats dar de bor ungefar 5 manniskor. Det ar fin snorkling, men that's about it.
Sa nu bor vi pa Sairee beach istallet och det gillar vi. Mansklig kontakt och allt det dar.
Nasta inlagg lovar vi att beratta om fullmoon partyt, men eftersom detta inlagg blev sa forbaskat langt sa lamnar vi det till nasta gang.
PUSS OCH KRAM TJ (och Johanna pa ett horn!)
(bild fran google for att vi ar lata.)
